publicerad: 2021  
snappa snappade snappat
verb
snapp`a
● ofta med partikel, sär­skiltupp, åt ta till sig med en kort, snabb rörelse
någon snappar (upp) något/sats
någon snappar (upp) något
någon snappar (upp) sats
någon/djur snappar efter något
djur snappar efter något
någon snappar efter något
någon/djur snappar åt sig något
djur snappar åt sig något
någon snappar åt sig något
fåglarna snappade åt sig bröd­smulor
○ spec. göra korta, ryckiga in­andningar
snappa efter luft
○ äv. bildligt få höra (och an­vända sig av)
någon snappar (upp) något/sats
någon snappar (upp) något
någon snappar (upp) sats
de snappade (upp) en hel del idéer vid studie­besöket
belagt sedan 1430–50 (i sammansättn. bort-; (Konung Alexander)) fornsvenska snappa; av lågtyska snappen 'snappa; tala fort'; jfr ur­sprung till flugsnappare, snabb, snapshot
snappasnappande, snappning