publicerad: 2021  
1snurra snurrade snurrat
verb
snurr`a
1 ibland med partikelnrunt röra sig i cirkel­formig bana, varv efter varv
SE 2snurr JFR cirkla 1, rotera 1, 1rulla 1
snurrfåtölj
något snurrar (runt)
choklad­hjulet snurrade; karusellen snurrade runt, runt
○ äv. i ut­tryck för känsla liknande den som upp­kommer om man snurrar runt
all­ting snurrade runt i hennes hjärna; det snurrade i huvudet på honom
få hjulen att snurra se hjul
belagt sedan 1685; av ljud­härmande urspr.
2 få (något) att röra sig i cirkel­formig bana, varv efter varv
JFR 1rulla 2, sno 1, svänga 3
någon snurrar (på) någon/något
någon snurrar (på) någon
någon snurrar (på) något
snurra på lycko­hjulet; snurra piano­pallen till lagom sitthöjd
belagt sedan 1722
snurrasnurrande, snurrning
Snurra, min jord. Titel på visa av Lars Forssell, första gången fram­förd av Jan Malmsjö 1958
2snurra snurran snurror
snurr·an
substantiv
snurr`a
● an­ordning som snurrar runt sin egen axel men inte förflyttar sig nämn­värt; t.ex. en lek­sak el. ett gyroskop
○ äv. något var­dagligt (båt med) utombords­motor
aktersnurra
belagt sedan 1687; sv. dial. snurra; till 1snurra!!