publicerad: 2021  
spegel spegeln speglar
spegl·ar
substantiv
spe`gel
● specialtillverkad (plan) yta som reflekterar ljus och där­för ger en bild av den/det som befinner sig fram­för den särsk. om specialtillverkad skiva av glas el. metall, ofta försedd med dekorativ ram och av­sedd för betraktande av (om­vänd bild av) den egna personen; äv. som del i instrument
spegelglas; spegelsal; backspegel; badrumsspegel; hallspegel
en spegel (av något)
en rund spegel; en oval spegel; se sig i spegeln; ett toalett­bord med spegel
○ äv. om före­teelse som ser ut och fungerar på liknande sätt
vattenspegel
havet låg som en spegel; hon an­vände bilens glänsande lack som spegel
○ ibland med fram­hävande av den om­vända bilden
spegelmonogram; spegelskrift; spegelvänd
○ äv. om av­gränsad, ofta fyr­kantig el. rundad (men inte speglande) yta
akterspegel; dörrspegel
rå­djurets vita spegel
○ äv. bildligt om ut­tryck för tydlig analogi mellan två före­teelser
kyrko­gården är en spegel av sam­hället; ögonen är själens spegel
kunna se sig själv i spegeln ha gott sam­vetehon skulle inte kunna se sig själv i spegeln om hon bedrog sin man
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska speghil; av lågtyska spegel; ur lat. spec´ulum med samma betydelse, till spec´ere 'se'; jfr ur­sprung till spektakel, spekulera
Spegel, spegel på väggen där,
säg mig vem skönast i landet är. Ramsa som ut­sägs av den sköna men elaka drottningen i sagan om Snö­vit (Bröderna Grimms sagor, 1810-talet och senare)