SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 spott spottet spott·et substantiv [spåt´] ● skummig vätska som avsöndras från körtlar i munhålan SYN. saliv spottkörtel ○ äv. om annan vätska (från djur) med liknande utseende grodspott; ormspott spott och spe hånde utsattes för publikens spott och spe belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska spot, sput; till spotta SO Alfabetisk lista sporttopp (topp) sporväxt subst. spotlight subst. spotmarknad subst. spotsk adj. spott subst. spotta verb spotta upp sig verb spottkobra (kobra) spottkopp subst. spottkopp (kopp) Till alla ordböcker
