publicerad: 2021  
stava stavade stavat
verb
sta`va
1 an­ge den riktiga skrift­bilden av ett ord
JFR bokstavera
stavning
någon stavar (till) något någon stavar (något) (med något)
stava rätt; stava fel; många människor kan inte stava till "abborre"; "aldrig" stavas aldrig med två l
○ äv. med ton­vikt på själva förmågan
han har inte lärt sig stava än­nu
○ äv. vane­mässigt skriva (namn eller ord) med viss bok­stav el. följd av bok­stäver
hon stavar "Catharina" med "c"
○ äv. bildligt i ut­tryck för total okunnighet
förtryckar­regimer som inte ens kan stava till begrepp som mänskliga rättigheter
belagt sedan mitten av 1400-talet (Rimbert, Den helige Ansgars liv); fornsvenska stava 'stava; före­stava'; till stav 1 i bet. 'bok­stav'
2 motionera med hjälp av stavar
SE stav 1 JFR stavgång
någon stavar
gå ut och stava; stava sig upp­för backen
belagt sedan 1921
stavastavande
stava av, stava sig igenom