publicerad: 2021  
steka stekte stekt, presens steker
verb
ste`ka
1 tillaga (mat­vara) genom kraftig upphettning i fett vanligen i stek­panna men ibland äv. i gryta el. i ugn eller dylikt
JFR baka 2, bryna 1, griljera, 3koka 2
stekflott; stekos; stekspade; genomsteka
någon steker något (adj)
steka ägg; steka korv; steka potatis; steka en kyckling; stekt fläsk
○ äv. i fråga om tillagning över öppen eld
de stekte äpplen på spett i öppna spisen
○ äv. bildligt i ut­tryck för att någon/något ut­sätts för stark värme
något steker någon/något (adj)
något steker någon (adj)
något steker något (adj)
solen stekte dem bruna
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska stekia; trol. urspr. 'göra fast på spett', besläktat med 2sticka 1
2 upp­hettas i panna el. gryta; om kött
JFR 3koka 1
något steker (i något)
för­bered kryddningen medan köttet steker i pannan; han lät köttet steka en kvart
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
stekastekande, stekning
steka sig