SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 ståt ståten ståt·en substantiv ● överdådig prakt JFR glans 1 jubileet firades med pompa och ståt belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie); fornsvenska stat; urspr. samma ord som stat 4 SO Alfabetisk lista ståplats (stå) ståplatsbiljett (ståplats) ståplatsläktare (läktare) ståplatsläktare (ståplats) ståpäls subst. ståt subst. ståta verb ståthållare subst. ståthållarämbete (ståthållare) ståtlig adj. ståuppare subst. Till alla ordböcker