publicerad: 2021
1sund
sunt sunda
adjektiv
1
som har god hälsa fysiskt och psykiskt
JFR
frisk 1
han verkade sund och välmående; en sund själ i en sund kropp
○
äv. om handling eller dylikt
en sund och normal aptit; en sund och stark kärlek
○
äv. bildligt
förnuftig
sunda åsikter; en sund ekonomisk politik
○
i ett uttryck försvagat till (nästan) rent utfyllnadsord
vanligt sunt (bond)förnuft säger att man inte kan ringa klockan 3 på natten
vara vid (sina) sunda vätskor
se
vätska
belagt sedan 1480 (öppet brev utfärdat av Magnus Pedersson med gåvor till Riseberga kloster i Närke (Närkes medeltida urkunder));
fornsvenska sunder; av lågtyska sunt med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.
2
som främjar god hälsa
JFR
hälsosam
sund (för någon) (att+verb)
en sund kosthållning; sunda vanor med mycket motion; ett sunt klimat
belagt sedan 1536
En sund själ i en sund kropp.
Efter en formulering av den romerske skalden Juvenalis (död ca 135 e.Kr.)
2sund
sundet, plural sund, bestämd plural sunden
sund·et
substantiv
●
relativt smal vattenpassage som förbinder två större vatten på samma nivå el. skiljer en ö från fastlandet el. från en annan ö
tidvattenströmmarna i sundet; ljusen på andra sidan sundet
○
spec. (i namnliknande användning) om passagen mellan Skåne och Själland
vanligen bestämd form sing.
ta färjan över Sundet
belagt sedan 1000-talet (runsten, Funbo, Uppland (Sveriges runinskrifter));
runform sunti (dat.), fornsvenska sund; gemensamt germanskt ord; bildn. till
simma
