publicerad: 2021  
svag svagt svaga
adjektiv
1 som har liten muskelkraft om person el. (del av) kropp
MOTSATS stark 1 JFR kraftlös, veklig
svaghet
han var svag i benen; efter sjukdomen var hon ganska svag
○ äv. om handling, process, maskin eller dylikt
en svag knackning på dörren; en svag puls; ha svag syn på ena ögat; en svag motor; ha svag hälsa
○ äv. i fråga om mindre stabil själslig förmåga
en svag vilja; hon har svaga nerver; han har svag karaktär; han är svag i tron
○ äv. som har liten handlings­kraft och makt
en svag regering
○ äv. som inte håller för stor belastning
svag is; repet var för svagt
○ äv. om naturföreteelse som ut­vecklar liten kraft
svag till måttlig, växlande vind
vara svag för någon/något ha svårt att mot­stå någon/någothon är väldigt svag för semlor
belagt sedan ca 1500 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska svaker, svagher; av lågtyska swak med samma betydelse, urspr. trol. 'böjlig'
2 (tämligen) dålig i något
svag (i något) svag (på att+verb)
svag i matte; svag i gymnastik
○ äv. i ut­tryck för (moraliskt) klander eller dylikt
det var svagt av honom att inte komma när han hade lovat
belagt sedan 1695
3 som har liten om­fattning
MOTSATS stark 3
sätt ugnen på svag värme; en svag skiftning av blått; en svag konjunktur­uppgång
belagt sedan 1520-talet Gamla eller Eriks-Krönikan
4 som gör litet in­tryck på sinnena el. kroppen; spec. med tanke på lukt och smak
MOTSATS stark 4
svagt te; en svag doft av syren; för svag kryddning
○ spec. äv. om dryck med liten mängd alkohol
svagdricka
servera svaga drinkar
○ spec. äv. om ljus(intryck)
svagt gryningsljus; en svag glöd­lampa
○ spec. äv. om ljud(intryck)
sjuklingens svaga röst
svaga glas­ögon se glasögon
belagt sedan ca 1655
5 språk­vetenskap som bildar preteritumformen med hjälp av ändelse och vanligen utan vokal­växling; om verb
MOTSATS stark 5
"kasta" och "köpa" är svaga verb
○ äv. om den adjektivböjning som före­kommer bl.a. efter best. artikel
i ut­trycket "den tjocka boken" har adjektivet svag böjning
belagt sedan 1849