publicerad: 2021  
syfta syftade syftat
verb
syf`ta
1 rikta in (före­mål eller blick) mot visst mål
JFR 2måtta, sikta 1
syftlinje; syftpunkt
någon syftar (med något)
hon syftade med pennan för att kontrollera perspektivet
belagt sedan 1690; till syfte
2 vanligen med prep.på ha som före­mål för beskrivning eller betraktelse ibland mindre tydligt
JFR anspela, avse 2, mena 2, åsyfta 1
någon/något syftar på någon/något/sats
någon syftar på någon
någon syftar på något
någon syftar på sats
något syftar på någon
något syftar på något
något syftar på sats
han förstod först inte vem hon syftade på; hon syftade på händelserna dagen innan
○ spec. i litterära samman­hang
en svårtolkad vändning som an­ses syfta på döden
○ spec. äv. i språkvetenskapliga samman­hang
det reflexiva pronomenet "sig" syftar till­baka på subjektet i samma sats
belagt sedan 1633
3 vanligen med prep.till ha som mål
JFR avse 1, eftersträva, mena 3, åsyfta 2
något syftar till något/att+verb/sats
något syftar till något
något syftar till sats
något syftar till att+verb
hennes artikel syftade till att väcka debatt; en politik som syftade till att öka lönespridningen
belagt sedan 1650
syftasyftande, syftning