publicerad: 2021  
sätta sig satte satt, presens sätter
sätt·er sig
verb
sätt`a sig
1 placera sig i sittande ställning
sättande
någon sätter sig (någonstans) någon sätter sig (i något)
hon satte sig i fåtöljen och började läsa tidningen
○ ofta bildligt, spec. i ut­tryck för att väcka viss attityd (mot den egna personen)
sätta sig i respekt
○ spec. äv. vara nedlåtande
var­för måste han all­tid sätta sig på sina yngre kompisar?
sätta sig i sinnet att göra något se sinne
sätta sig på bak­hasorna se bakhas
sätta sig till doms över någon/något se dom
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska sätia sik
2 sjunka ihop om byggnad, mark eller dylikt
SE sättning 2
något sätter sig
många av de äldre husen i centrum har satt sig
belagt sedan 1556
sätta sig in, sätta sig över