publicerad: 2021  
ta upp tog tagit, presens tar
tag·it upp
verb
ta upp´
1 någon gång äv. fast sammansättn., se uppta aktualisera och (börja) behandla en fråga eller dylikt
SYN. 2resa 3
någon tar upp något
författaren tar upp flera olika problem i boken; jag skulle vilja ta upp en annan punkt
○ äv. ut­vidgat ta initiativet till något, genom att börja ägna sig åt det
ta upp kampen; ta upp förhandlingar; ta upp jakten på rymlingarna
○ spec. stämma upp
ta upp en snaps­visa
○ äv. (börja) ägna sig åt
ta upp studierna igen
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska taka up, bl.a. 'börja; upp­bära'
2 äv. fast sammansättn. samla ihop
upptagande
någon tar upp något
ta upp beställningar; ta upp av­gifter
○ spec. i sam­band med redo­visning eller dylikt
glöm inte att ta upp ersättningen i deklarationen; restaurangnotan tar man upp på representationskontot
○ spec. biologi m.m. tillgodogöra sig
upptag
det är viktigt att kalcium tas upp i kroppen
belagt sedan 1347 privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)
3 i vissa ut­tryck spela in
upptagning
någon tar upp något (på något)
hela konserten togs upp på band
belagt sedan 1911
4 öppna
någon tar upp något
ta upp en knut; han kunde inte ta upp konserv­burken
belagt sedan 1547
5 göra kortare genom att sy eller dylikt
SYN. lägga upp 3
någon tar upp något
klänningen måste tas upp två centimeter
belagt sedan 1906
6 äv. fast sammansättn., jfr uppta reagera (på visst sätt)
någon tar sätt upp
ta illa upp se illa
belagt sedan ca 1540
7 ofta fast sammansättn., se uppta ta (ut­rymme, tid eller dylikt) i an­språk
något tar upp något
sak­registret tog upp tolv sidor i boken
belagt sedan 1839