publicerad: 2021  
telning telningen telningar
teln·ing·en
substantiv
te`lning
ungt skott av träd särsk. rot­skott
skära av telningar
äv. bildligt skämtsamt av­komma, barn
han skulle hämta telningarna i för­skolan
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska telninger, sv. dial. tenling, diminutiv till ten i bet. 'kvist'