publicerad: 2021  
tillintetgöra tillintetgjorde tillintetgjort, presens tillintetgör
verb
tillin`tetgöra
● full­ständigt förstöra el. förinta
JFR förkrossa
någon/något tillintetgör någon/något
någon tillintetgör någon
någon tillintetgör något
något tillintetgör någon
något tillintetgör något
fiendens ställningar tillintet­gjordes
○ äv. bildligt full­ständigt besegra på ett för­ödmjukande sätt
han tillintet­gjorde mot­ståndaren i diskussionen
○ spec. verka psykiskt nedbrytande
en tillintet­görande blick
belagt sedan ca 1420 (Legenden om Gregorius af Armenien); fornsvenska til enkte göra; jfr ur­sprung till intet
tillintetgöratillintetgörande, tillintetgörelse