publicerad: 2021  
tillkännage tillkännagav, tillkännagett, tillkännagiven tillkännagivna, presens tillkännager
även åld.
tillkännagiva tillkännagav, tillkännagivit, tillkännagiven tillkännagivna, presens tillkännagiver
verb
tillkänn`age el. tillkänn`agiva
äv. lös förbindelse i formernage tillkänna, ge till känna (offentligt) med­dela någon viktigare händelse eller dylikt
någon tillkännager något/sats (för någon)
någon tillkännager något (för någon)
någon tillkännager sats (för någon)
juryns ord­förande tillkänna­gav dom­slutet; nyheten om kungens död tillkänna­gavs i radion
äv. försvagat, ibland med bi­betydelse av av­slöjande av hemlighet eller dylikt
tillkänna­ge sina av­sikter; han tillkänna­gav sin kärlek för henne
belagt sedan 1506 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska til känna giva; efter lågtyska to kennen geven med samma betydelse; jfr ur­sprung till 2känna 1
tillkännagetillkännagivande, tillkännagivning, tillkännagivelse