publicerad: 2021  
tjim tjimmet
tjimm·et
substantiv
tjim´
● var­dagligt vanligen i ut­tryckettjo och tjim munter och hög­ljudd sam­varo
JFR tjimma
det var tjo och tjim på midsommar­afton
belagt sedan 1897; trol. av ljud­härmande urspr.