publicerad: 2021
tjut
tjutet, plural tjut, bestämd plural tjuten
tjut·et
substantiv
●
starkt, genomträngande ljud i högt tonläge från talorgan (vanligen som känsloyttring) el. annan ljudkälla
glädjetjut; illtjut
ge upp ett tjut; vargarnas tjut; sirenernas tjut; vindens tjut; med ett tjut hoppade pojkarna i det iskalla vattnet
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska þut, thiut; till
tjuta
