publicerad: 2021  
1tjänare tjänaren, plural tjänare, bestämd plural tjänarna
tjän·ar·en
substantiv
[çä`nare]
● mest historiskt person som är an­ställd för att ut­föra uppassnings- och hand­räcknings­uppgifter åt någon
SE tjäna 2
tjänarinna; tjänarstab; kammartjänare; trotjänare
din öd­mjuka tjänare; en trogen tjänare; grevens tjänare; ett stort hus med många tjänare
○ nu­mera vanligen bildligt person som i sin gärning försöker vara till nytta för någon/något
en statens trogne tjänare; som politiker vill han vara med­borgarnas tjänare
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska þiänare
Din tjänare hör. Titel på roman av Sara Lidman (1977), första delen i det s.k. Jernbaneeposet som om­fattar sju böcker; titeln är en allusion på Första Samuelsboken 3:9 i Gamla testamentet