publicerad: 2021  
tuba tuban tubor
tub·an
substantiv
tu`ba
● vanligen i sammansättn. typ av blås­instrument vars ton­rör är böjt i flera slingor och slutar i en vid tratt och vanligen ger en kraftig klang med lågt ton­omfång
bastuba
belagt sedan 1818; av lat. tub´a 'krigstrumpet'; jfr ur­sprung till tub