publicerad: 2021  
tvedräkt tve­dräkten
tve|­dräkt·en
substantiv
tve`dräkt
● hög­tidligt oenighet som ger upp­hov till missämja
SYN. 1split MOTSATS endräkt
tvedräkt (med någon) tvedräkt (mellan några)
en illa­sinnad person som försökte sprida tve­dräkt i församlingen; Eris, tve­dräktens och missämjans gudinna i den grekiska mytologin
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska tvädräkt; till tve- och fornsvenska drät 'dragande'; jfr ur­sprung till dräkt