publicerad: 2021  
tyst neutrum tyst, bestämd form och plural tysta
adjektiv
● ofta i opersonliga konstruktioner som inte ger något (nämn­värt) ljud ifrån sig
tystgående; tysthet; tystnad
en modern, tyst bil; det var all­deles tyst i skogen
○ spec. om person (el. röst eller dylikt) som talar mycket litet (eller inte alls) eller med mycket låg stämma och inte heller på annat sätt ger nämn­värt ljud ifrån sig
JFR inbunden 2, tystlåten
var lite tystare, jag kan inte sova!; hon läste brevet tyst för sig själv (adverbial)
○ spec. i mycket bryska upp­maningar
håll tyst!; tyst i klassen!; se till att få tyst på eländet!
○ ibland bildligt som inte skriver eller ut­talar sig om något trots att det kunde förväntas
som poet har han varit tyst i 20 år; tidningen var tyst i mut­affären
○ äv. om om­givning, tids­period eller dylikt som präglas av låg ljud­nivå etc.
en tyst gata; de mindre barnen behöver en tyst timme mitt på dagen
○ äv. under­förstådd
en tyst överens­kommelse; ett tyst för­behåll
den tysta majoriteten se majoritet
en tyst minut se minut
i det tysta utan att det märkspå ett på­tagligt sätt: många barn lider i det tysta av mobbning
tala tyst om något inte låtsas om någothon brukar tala tyst om sin natt i fylle­cellen
tyst som en mus all­deles tysthan var mycket ned­stämd och satt tyst som en mus under hela mid­dagen
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska thyster; nord. ord av osäkert ur­sprung
Tyst vår. Svensk titel på bok av Rachel Carson (1962), en av de tidigaste väckar­klockorna i miljöfrågorna