publicerad: 2021  
underdånig under­dånigt under­dåniga, i superlativ ibland under­dånigst
under|­dån·ig
adjektiv
un`derdånig
● som (tydligt) visar med­vetenhet om sin under­ordnade ställning om person; ofta i på­fallande hög grad
JFR devot, ödmjuk
underdånig (mot någon)
det var på­fallande hur under­dånig han var mot sin chef
belagt sedan 1386 (brev från frälsemän och allmoge i Finland till kung Albrekt (Styffe)); fornsvenska undirdanogher; av lågtyska underdanich med samma betydelse, till underdan 'under­såte; under­ställd'