publicerad: 2021  
uppkalla uppkallade uppkallat
verb
upp`kalla
1 ge (någon) samma namn som någon annan har
uppkallelse
någon uppkallar någon efter någon
de upp­kallade sonen efter far­fadern
○ äv. låta någons namn in­gå i namnet på något; vanligen för att hedra personen i fråga
någon uppkallar något efter någon
den kände läkaren fick en gata upp­kallad efter sig
belagt sedan 1704
2 ofta lös förbindelse, se kalla upp an­moda att komma till ett mer el. mindre formellt möte
någon uppkallar någon
hon blev upp­kallad till rektor för ett sam­tal
belagt sedan 1632
3 något ålderdomligt fram­kalla som ett svar
något uppkallar något
in­dragningen av tidningen upp­kallade ett våldsamt mot­stånd
belagt sedan 1786
uppkallauppkallande