publicerad: 2021  
uppskriva uppskrev uppskrivit uppskriven uppskrivna, presens uppskriver
verb
upp`skriva
1 vanligen lös förbindelse, se skriva upp, el. perfekt particip notera skriftligen
någon är uppskriven
något/sats är uppskrivet
något är uppskrivet
sats är uppskrivet
han hade numret upp­skrivet på en lapp
○ äv. bildligt notera skuld i stället för att ta betalt kontant
det är upp­skrivet på firman
belagt sedan 1489 (stadfästelse på gåvobrev till finska Nådendals kloster (Arwidsson)); fornsvenska upskriva
2 ofta lös förbindelse, se skriva upp ge högre värde åt valuta
SYN. revalvera MOTSATS nedskriva 2
någon uppskriver något (med belopp)
många an­såg att den kinesiska valutan borde upp­skrivas
belagt sedan 1897
uppskrivauppskrivande, uppskrivning