publicerad: 2021  
uppträda uppträdde uppträtt, presens uppträder
verb
upp`träda
1 kunna iakt­tas
JFR förekomma 1, visa sig 1
något uppträder (sätt)
feber brukar upp­träda till­sammans med ut­slagen
belagt sedan 1828; av lågtyska uptreden med samma betydelse; jfr ur­sprung till 2träda
2 fungera (på visst sätt) i sin yttre roll
någon uppträder sätt
det är viktigt att barnen får lära sig hur man upp­träder i trafiken
belagt sedan 1789
3 göra fram­trädande som artist på scen eller dylikt
JFR agera 2, framträda 1
någon uppträder (någonstans)
upp­träda i tv; upp­träda i folk­parkerna
belagt sedan 1834
uppträdauppträdande