publicerad: 2021  
utkräva utkrävde utkrävt, presens utkräver
verb
u`tkräva
● äv. lös förbindelse, jfr kräva ut (med makt­medel) se till att få (till stånd) viss handling eller dylikt
utkräva något
ut­kräva hämnd; ut­kräva an­svar; ut­kräva revansch
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska utkräfia
utkrävautkrävande, utkrävning