publicerad: 2021  
uttrycka sig uttryckte uttryckt, presens uttrycker
ut|­tryck·er sig
verb
u`ttrycka sig
(ha förmåga att) an­vända ord på visst sätt, för att ge ut­tryck åt tanke, åsikt, känsla eller dylikt
någon uttrycker sig sätt (om något/sats)
någon uttrycker sig sätt (om något)
någon uttrycker sig sätt (om sats)
ut­trycka sig korrekt; hon ut­trycker sig väl både i tal och skrift; han kände att han inte kunde ut­trycka sig fritt
belagt sedan 1830