publicerad: 2021
vanlig
vanligt vanliga
van·lig
adjektiv
●
som förekommer ofta i tiden el. rummet, och därför inte är anmärkningsvärd
han har ett vanligt namn; maskrosen är ett vanligt ogräs; öronmaneter är en vanlig syn i svenska vatten
○
särskilt med tonvikt på genomsnittlighet
alldaglig och föga märkvärdig
en helt vanlig dag; en vanlig dödlig; en vanlig enkel människa; lite vanlig enkel hövlighet; löntagare i vanliga inkomstlägen; som politiker levde hon högt på att hon var så vanlig; det var den gamla vanliga historien: han hade träffat en annan
○
äv. i uttryck för att något är el. sker efter vanan
JFR
bruklig
allt var som vanligt; det är inte värre än vanligt; hon var glad som vanligt; de möttes på det vanliga stället; stolen stod på sin vanliga plats
○
spec. med antydan om önskvärdhet
på den här arbetsplatsen är det vanligt att man diskar sin kopp själv; kom i vanlig ordning, klockan 8
○
äv. substantiverat
en prestation utöver det vanliga
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla skamliga vanligheten
Den gamla vanliga skamligheten
Den gamla skamliga vänligheten
Den gamla vänliga svamligheten
Den gamla flabbiga hemligheten. Gunnar Ekelöf, Perpetuum mobile (i Strountes, 1955)
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla vanliga skalligheten
Den gamla skamliga vanligheten
Den gamla vanliga skamligheten
Den gamla skamliga vänligheten
Den gamla vänliga svamligheten
Den gamla flabbiga hemligheten. Gunnar Ekelöf, Perpetuum mobile (i Strountes, 1955)