publicerad: 2021  
veum ingen böjning
ve·um
substantiv
ve`um
varg i veum se varg
belagt sedan 1737; av isl. urspr.; gammal dativ plur. till fornsvenska -vi 'helgedom'; frasen varg i veum betydde urspr. 'rövare i helgedomen'; jfr ur­sprung till varg i bet. 'dråpare'