publicerad: 2021  
vidkännas vidkändes vidkänts
verb
vi`dkännas
1 drabbas av något obehagligt
JFR lida 1, utstå
någon vidkänns något
före­taget fick vid­kännas stora förluster
belagt sedan 1738; fornsvenska vidherkännas, vidkännas 'bekänna; erkänna'
2 vanligen lös förbindelse, se kännas vid erkänna att något existerar
någon vidkänns någon/något
någon vidkänns någon
någon vidkänns något
han hörde dåligt men ville inte vid­kännas det
○ spec. erkänna släktskap eller bekantskap med
vill du inte vid­kännas din egen mor?
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
vidkännasvidkännande