publicerad: 2021  
vitter vittert vittra
vittr·are
adjektiv
vitt´er
● något hög­tidligt som tycker om och förstår sig på litteratur särsk. skön­litteratur
JFR beläst, boksynt
vitterhet
ett vittert sällskap
○ äv. om verk, tal och dylikt lärt skön­litterär
ett vittert tack­tal
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska viter 'vettig; klok; kunnig; vis'; besläktat med veta; jfr ur­sprung till veterligen