publicerad: 2021  
1åska åskan åskor
åsk·an
substantiv
ås`ka
● väder som känne­tecknas av blixtar och kraftigt knallande eller mullrande ljud
åskhimmel; åskknall; åskväder
åskan gick; det var åska i luften; åskan mullrade hot­fullt i fjärran; åskan rullade in från syd­ost; mulet och regn­skurar, lokalt med åska; han var rädd för åska
○ äv. med tanke på blixten
åskledare
tänk om åskan slår ned!
○ ofta bildligt om liknande kraftigt ljud- el. ljus­fenomen
applådåska
åskorna från det grova artilleriet
○ spec. med ton­vikt på det hot­fulla, skrämmande etc.
krigets åskor
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska asikkia, asäkia; till 2as (asa­guden Tor) och åka
2åska åskade åskat
verb
ås`ka
● i opersonlig konstruktion vara åska
det åskar
det åskade och blixtrade
belagt sedan 1774
åskaåskande, 1åska