publicerad: 2021  
återkomma återkom återkommit återkommen återkomna, presens återkommer
verb
å`terkomma
● äv. lös förbindelse i formenkomma åter komma till­baka
JFR återvända
någon/något återkommer (från något) (till något)
någon återkommer (från något) (till något)
något återkommer (från något) (till något)
åter­komma till hem­landet
○ ofta bildligt
någon återkommer (med något)
motivet åter­kommer ofta i hans verk; jag ska åter­komma till detta i nästa artikel
○ äv. med bi­betydelse av (ständig) upp­repning vanligen presens particip
något är återkommande
en åter­kommande fras; hennes åter­kommande skuldkänslor; ett åter­kommande program­inslag
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ater koma
återkommaåterkommande, återkomst