publicerad: 2021  
ängel ängeln änglar
ängl·ar
substantiv
äng`el
typ av över­naturligt väsen som har en ställning mellan Gud och människan och vanligen tänks ha gestalt av en vitklädd människa med vingar; ofta (i folk­tron) med särsk. upp­gift, ofta av beskyddande slag
Gud sände en ängel som bud­bärare till Maria
äv. om ande­väsen som människans själ tänks över­gå till efter döden
Pippi Långstrump trodde att hennes mamma var en ängel som satt på ett moln och tittade ner på henne
äv. om mot­svarande bild
bokmärkesängel; kyrkängel
en portal med skulpterade änglar
äv. om annat över­naturligt (äv. ond­sint) väsen
Satan och hans svarta änglar
äv. bildligt om god­hjärtad person
vill du vara en ängel och posta det här brevet åt mig?; hon har en ängels tåla­mod
spec. i negerade ut­tryck, om tvivel­aktiga personer
det var inte så att alla i motstånds­rörelsen var änglar
en ängel går genom rummet det blir plötsligt tysti ett sällskap: han har en udda humor som nästan ingen förstår – varje gång han skämtar går det en ängel genom rummet
(komma som) en räddande ängel (komma som) en person som reder ut en besvärlig situationhon kom som en räddande ängel när det såg som mest kritiskt ut för laget
belagt sedan 1000-talet (runsten, Husaby, Västergötland (Sveriges runinskrifter)); runform iklar (plur.), fornsvenska ängil; ur grek. ang´elos 'bud­bärare; ängel'; jfr ur­sprung till evangelium
Sibiriens ängel. Heders­benämning på svenskan Elsa Brändström, som genom sitt humanitära arbete bland krigs­fångar i Sibirien under och efter första världs­kriget räddade tusen­tals människo­liv