SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
till`dela verb ~de ~t till|­del·arlåta (ngn) få ngt; särsk. vid fördelning av ngt (konkret el. abstrakt) bland personer i en viss grupp Nolljuryn tilldelade honom första­prisethan tilldelades enkla upp­gifter i börjanäv. med avs. på ngt negativtdomaren tilldelade honom en varningtilldela ngn ngtsedan 1499Stockholms stads tänkeböckerfornsv. tildela; efter lågty. todelen med samma betydelse Subst.:vbid1-360966tilldelande, tilldelning