publicerad: 2021  
återta återtog återtagit återtagen återtagna, presens återtar
även åld.
återtaga återtog återtagit återtagen återtagna, presens återtager
verb
å`terta el. å`tertaga
1 ta tillbaka
återtagning
någon/något återtar något
någon återtar något
något återtar något
man får åter­ta tjuv­gods bara från en tjuv som tas på bar gärning; landet försökte åter­ta den förlorade kolonin
○ äv. mer abstrakt
laget åter­tog serie­ledningen; hon har åter­tagit sitt flick­namn
○ äv. med av­seende på yttrande, (rättslig) handling eller dylikt dra till­baka
JFR återkalla 2
an­sökan åter­togs; hon var inte benägen att åter­ta kritiken
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska atertaka
2 på nytt börja ägna sig åt viss verksamhet etc.
JFR återgå 1
någon återtar något
under våren kommer vi att åter­ta arbetet med att upp­datera vår hem­sida
belagt sedan 1760
3 ändra sig till­baka till sitt ur­sprungligen till­stånd eller dylikt
något återtar något
slotts­parken håller på att åter­ta sin karaktär
belagt sedan 1787
4 fort­sätta med sitt yttrande efter något slags av­brott
någon återtar något/sats
någon återtar något
någon återtar sats
efter en tanke­diger paus åter­tog han: "Ingen av oss kunde förut­se vad som sedan skedde"
belagt sedan 1785
återtaåtertagande