SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 örnbräken bestämd form örnbräken, plural örnbräknar, utrum örn|bräkn·ar substantiv ö`rnbräken ● en hög ormbunke med ett ensamt, triangelformigt, upprepat pardelat blad vanlig på skogsmark belagt sedan 1884; till örn och bräken SO Alfabetisk lista örlogsvarv subst. örlogsvarv (varv) örn subst. örnblick (örn) örnbo (örn) örnbräken subst. örngott subst. örngottsband (örngott) örnklo (örn) örnkoll subst. örnkoll (koll) Till alla ordböcker
