publicerad: 2021  
1öst ingen böjning
substantiv
1 öster
SE 1öster 1 SYN. 2ost
östfront; östgräns; östhimlen; östkust; östsida; östsluttning
svag vind från öst
○ ibland som konventionell beteckning på en av spelarna i ett bridgeparti eller dylikt
Öst dubblade kontraktet
belagt sedan 1620; till öster
2 samman­fattningen av de länder i östra Europa som hade kommunistiskt styrelse­skick
JFR 2väst 2
östblock; östmakt; östpolitik
hon flydde från öst 1956
belagt sedan 1934
Öst är öst och väst är väst, och aldrig mötas de två.
Efter en dikt av Rudyard Kipling (1889; svensk övers. av Bertel Gripenberg)
2öst
adverb
● sär­skilt sjö­fart, meteorologi öster
SE 2öster
belagt sedan 1644