publicerad: 2021  
avböja avböjde avböjt, presens avböjer
verb
a`vböja
● förklara sig inte kunna god­ta eller tillmötes­gå förslag, begäran etc.
JFR betacka sig
någon avböjer (något/att+verb)
någon avböjer (något)
någon avböjer (att+verb)
han erbjöds att bo gratis på hotellet men av­böjde artigt; av riks­dagens leda­möter har 40 av­böjt om­val i höst; förslaget fick ett av­böjande svar
belagt sedan 1649 i bet. 'avstyra (t.ex. en olycka)'; 1819 i bet. 'hövligt avslå'; till 1av 1 och böja 2
avböjaavböjande, avböjning