publicerad: 2021  
avgrund av­grunden av­grunder
av|­grund·en
substantiv
a`vgrund
● skrämmande, till synes botten­löst djup
JFR 1bråddjup
barnen balanserade ängsligt vid av­grunden
○ ibland spec. om hel­vetet
avgrundsande
○ äv. bildligt, spec. stor mängd av något skrämmande
en av­grund av ensamhet och saknad
○ spec. äv. i ut­tryck för ytterst kritisk situation
före­taget balanserade på av­grundens rand under it-krisen
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska afgrund; av lågtyska afgrunt med samma betydelse, urspr. 'ställe som har av­lägsen botten'; jfr ur­sprung till 1grund, 3grund