publicerad: 2021  
axel axeln axlar
axl·ar
substantiv
ax´el
1 kropps­del som ut­gör fäste för arm särsk. med tanke på den karakteristiska övre begränsnings­linjen
JFR skuldra
axellängd; axelväska
han bar barnet på axlarna; hon drog sjalen tätare om axlarna; han hivade upp bräderna på axeln
○ ofta äv. i ut­tryck för att an­ge (grad av) styrka eller dylikt
breda axlar; han var smal över axlarna som ett barn
○ äv. om mot­svarande del på klädes­plagg
axelvadd
i år ska det vara raka axlar igen
en tyngd faller från någons axlar se tyngd
klappa någon på axeln berömma någonibl. på ett ned­låtande sätt: många politiker klappade små­företagarna på axeln under val­rörelsen
rycka på axlarna visa lik­giltighetdet som tv-tittarna upp­rördes av i fjol kommer de an­tagligen att rycka på axlarna åt i år
se någon/något över axeln se ner på någon/någotså­väl kollegorna som grannarna såg honom över axeln
belagt sedan mitten av 1300-talet (Östgöta-Lagen); fornsvenska axl; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. a´la 'arm­håla; vinge' och axill´a 'arm­håla'
2 stång­liknande maskindel som roterar eller som något roterar kring anv. för över­föring av vrid­moment
axellager; axeltapp; hjulaxel
olyckan orsakades av ett brott på axeln
○ äv. bildligt om (tänkt) linje, (bärande) del eller dylikt som något roterar el. (symmetriskt) grupperar sig kring
axelmakterna; blomaxel; jordaxel; koordinataxel
jorden snurrar ett varv runt sin egen axel på ett dygn
axeln Rom–Berlin Tysk­land och Italienoch deras allierade, före och under andra världs­kriget: 1936 tillkänna­gav Hitler och Mussolini axeln Rom–Berlin
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska axul; nord. ord, besläktat med lat. ax´is 'hjulaxel' och trol. med axel 1