publicerad: 2021  
bädd bädden bäddar
bädd·en
substantiv
1 sär­skilt an­ordnad, mjuk liggplats för sömn och vila
SE bädda 1 JFR läger 1, säng 1
extrabädd; överbädd
hon kröp över till hans sida av bädden; priset var 250 kronor per bädd i sovsalarna; han gjorde sig en bädd av gran­ris; hon gjorde i ordning en bädd på golvet åt hunden
○ äv. med ton­vikt på till­stånd som kräver vila eller dylikt ofta i sammansättn.
dödsbädd; sjukbädd
de vakade dag och natt vid den sjukes bädd
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska bädder, äldre bädher; gemensamt germanskt ord, ev. besläktat med bale
2 naturligt eller konst­gjort under­lag i form av ett för­hållandevis djupt skikt av varierande material
betongbädd; flodbädd; grusbädd; jordbädd; nagelbädd; strandbädd
husets bädd ut­görs av flera lager bjälkar och plank; lägg upp köttet på en bädd av strimlad grön­sallad; bäcken rann över en bädd av mjuk, grön mossa
○ äv. om lager av berg­art som om­sluter annan berg­art
belagt sedan 1745
3 vanligen i sammansättn. an­ordning för stöttning av far­tyg som håller på att byggas särsk. i form av en rad lutande klossar
bäddstock; avlöpningsbädd; stapelbädd
belagt sedan 1773