publicerad: 2021  
bekläda beklädde beklätt, presens bekläder
även
beklä be­klädde be­klätt, presens be­klär
verb
beklä´da el. beklä´
1 mindre brukligt förse med kläder
någon bekläder någon (med något)
belagt sedan 1740; av lågtyska bekleden med samma betydelse; jfr ur­sprung till klä(da)
2 förse (byggnad, an­läggning eller dylikt) med täckande eller skyddande hölje
beklädnad
någon bekläder något (med något)
en stomme be­klädd med smala tegel­stenar; jord­sluttningen be­kläddes provisoriskt med ris och halm
belagt sedan 1588
3 formellt inneha viss tjänst el. visst ämbete
någon bekläder något
be­kläda ordförandeposten
○ ibland äv. formellt tilldela viss tjänst etc.
någon bekläder någon med något
han be­kläddes med ett högt ämbete
belagt sedan 1614
beklädabeklädande, beklädning