publicerad: 2021  
besinna sig besinnade besinnat
verb
besinn´a sig
● behärska sina känslor
SE besinna
någon besinnar sig
han var nära att brusa upp men besinnade sig
○ äv. tveka, tänka efter
hon besinnade sig ett ögon­blick, det gällde att väga orden
belagt sedan 1470-talet (Gamla eller Eriks-Krönikan); fornsvenska besinna sik
besinna sigbesinning