publicerad: 2021
besitta
besatt besuttit besutten besuttna, presens besitter
verb
●
(fortlöpande) förfoga över något föremål el. någon abstrakt företeelse
JFR
besätta 1
någon besitter något
de studerande besitter otillräckliga förkunskaper; han visade sig besitta en präktig basröst
○
ibland i mots. till formellt ägande
juridik
hyresgästen besitter sin lägenhet med lagens stöd
belagt sedan 1404 (fastebrev utfärdat av häradshövdingen Bengt Nilsson i västmanländska Snävringe (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska besitia; av lågtyska besitten med samma betydelse; jfr ursprung till
besutten