publicerad: 2021
besittning
besittningen besittningar
be·sitt·ning·en
substantiv
1
knappast plur.
faktiskt förfogande över föremål el. abstrakt företeelse
(i) besittning (av något)
universitetets naturvetenskapliga institutioner tog de nya lokalerna i besittning; generalerna satte sig i besittning av makten; hon visade sig vara i besittning av en stor talang
○
ibland i mots. till formell äganderätt
juridik
osjälvständig besittning; medelbar besittning
belagt sedan 1510 (öppet brev utfärdat av lagmannen i Västergötland Ture Jönsson om förbund mot kung Hans (Sveriges traktater));
fornsvenska besitning
2
landområde som utgör någons ägodel utanför de eg. invånarnas kontroll
○
särskilt om kolonier etc. i förhållande till moderlandet
mest historiskt
Sveriges besittningar på andra sidan Östersjön under 1600-talet; Portugal frånträdde sina afrikanska besittningar
belagt sedan 1790