publicerad: 2021
betraktande
betraktandet
be·trakt·and·et
substantiv
●
det att noga se på någon/något
JFR
åsyn 2
(i/vid) betraktande (av någon/något)
(i) betraktande (av någon)
(i) betraktande (av något)
(vid) betraktande (av någon)
(vid) betraktande (av något)
han var försjunken i betraktande av utsikten; hon ställde sig i dörröppningen och tog rummet i betraktande
○
ofta bildligt
studium, bedömning
vid närmare betraktande kan problemet delas upp i två delproblem; vi måste ta alla möjligheter i betraktande; en lösning som kommer i betraktande
belagt sedan 1638