publicerad: 2021  
blåna blånade blånat
verb
blå`na
1 ofta presens particip skifta i blått särsk. om av­lägsna ting
något blånar
kvällen började blåna; de blånande bergen
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska blana
2 mest historiskt behandla med blåelse
någon blånar (något)
belagt sedan 1780
blånablånande