publicerad: 2021  
tistel tisteln tistlar
tistl·ar
substantiv
tis`tel
● (typ av) tornig växt med rör­lika, oftast röda blommor i (klot­rund) korg
bolltistel; krustistel; spåtistel; ulltistel; vägtistel; åkertistel
hög­sommarens blommande tistlar; tistlar betraktas vanligen som besvärliga ogräs
○ ibland äv. om andra taggiga växter, t.ex. mar­torn och kard­vädd
blåtistel; kardtistel
belagt sedan mitten av 1300-talet (Helsinge-Lagen); fornsvenska þistill; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.
Rosen på Tistelön. Titel på roman av Emilie Flygare-Carlén (1842); romanen bygger på ett autentiskt rätts­fall