publicerad: 2021
blom
blommen
blomm·en
substantiv
blom´ 
1
vanligen i sammansättn.
(samling) blommor
blom och blad; frosten hade tagit blommen
belagt sedan 1777;
se ursprung till
1blomma!!
2
i vissa uttryck
blommande tillstånd
JFR
blomning
i blom
gå i blom; slå ut i full blom; körsbärsträden stod i blom
belagt sedan 1732
I skuggan av unga flickor i blom.
Titel på den andra boken i romansviten På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust (1919, svensk översättning av Gunnel Vallquist 1965)
